Jag har aldrig förstått det här med att trycka ner andra. Speciellt på internet, där de händer mest vad jag har sett. Hur bloggare får elaka kommentarer om allt. Hur deras kille har vart otrogen, hur fula de är, vad otrevliga eller bitchiga de är. Eller att man kommenterar om deras inlägg och vill bestämma. Jag menar, jag har också hamnat på någons blogg och känt, "shit vad töntig" eller "vad fan håller hon på med?" Men jag har ALDRIG kommenterat det och skulle aldrig ens få för mig att göra det! När jag ser sånt så stänger jag bara ner den bloggen och går vidare.

 

Eller på facebook. Om jag inte gillar vad en person skriver eller personens bilder, då tar jag bara bort hen som vän, jag behöver fasen inte kommentera vad jag inte gillar och be personen att ändra på sig. Vad fan är det för stil? Sen när fick andra rätt till att trycka ner personer, och bestämma hur det ska vara i andras liv? 

 

Alla ni som sprider negativa saker på internet, sluta upp med det! Det spelar ingen roll vad personen har gjort/inte gjort mot dig. Bete dig som du vill att andra ska bete sig. Även om bloggare säger att de inte tar åt sig, så är det de negativa kommentarerna som får mest uppmärksamhet. 

Dagen har mest bestått av filmer och en slö tjej. Jag har legat i sängen hela dagen förutom när jag gick på toa eller gick ut i köket för att äta. Dock vid 16 tiden åkte jag och kollade match och kom hem för en stund sen. Jag har käkat och nu ska jag snart sova.

 

Jag har upptäckt att det är så mycket roligare att gå upp tidigt och ha hela dagen kvar istället för att sova bort halva dagen. Så imorgon ska jag upp vid halv åtta eller nåt och ta bussen in till stan för att ta en springtur med några kompisar. Sen ska vi hitta på något kul och på kvällen ska jag återigen till gymmet. 

 

Lite motivation till mig själv och andra:

 

Det är många som blir pressade. Jag är en av dom. I skolan är det inga problem, för jag vill lyckas och jag tycker om när jag blir belönad med bra betyg för mina insatser och för allt mitt slit. Men när det handlar om fotbollen så är det lite jobbigare. Jag älskar att spela fotboll på skoj, spela med kompisar och leka lite. Men jag har så extremt dåligt självförtroende så när det kommer till att spela match med mitt lag så flippar jag ur. Jag tror inte på mig själv och anser att det finns inget jag kan tillföra laget som gynnar dem. 

 

Jag försöker komma på ursäkter, vad som helst för att inte spela match. Jag säger till mina föräldrar att jag inte känner mig bra och att jag inte gör bra ifrån mig på plan, och då är det ingen ide att jag spelar. Men de säger att de tycker att jag är jättebra och behövs på plan. Men då säger jag bara till mig själv att de är mina föräldrar och att de måste säga så. 

 

Jag vill bli bra på något och sticka ut på plan. Även om andra ser det, så vill jag upptäcka det själv. Exempel finter, vara snabb, bra i nickdueller, nedtagningar eller skott och crossbollar. Jag vill hitta det som jag är bra på. Jag vill vara en person i laget som behövs. Som tar alla straffar, hönor, frisparkar eller hon som gör alla mål eller behövs i backlinjen. Det kommer ta ett tag för mig att komma dit, men jag ska dit oavsett vad. 

 

Med detta inlägget skrivet så inser jag att det är egentligen ingen annan som pressar mig. Jag pressar mig själv. Det är bra till en viss nivå, för att det får mig att kämpa. Men när jag går över gränsen, då mår jag dåligt och blir stressad. Jag ska hitta mig själv inom sporten. Jag ska bli den jag alltid har velat bli. För jag vet att jag kan. Den enda som stoppar mig är jag själv. 

 

Trevligt att träffas såhär på internet. Jag hoppas att du är här för att stanna. Gör som rubriken lyder. Ta det med en nypa salt. Vad jag skriver här kommer inte alltid vara förståligt. Ni kommer undra vad jag är för miffo som skriver. Men jag vill inspirera andra. Och jag vill att ni ska inspirera mig. 

 

puss & kram